The Feline Genetics Laboratory, tidigare knutet till University of California – Davis (UC Davis), nu vid University of Missouri, har sedan länge haft samarbete  med Burmauppfödare och veterinärforskare för att definiera och identifiera de genetiska mutationer som orsakar olika sjukdomar hos Burman . Många publicerade studier  har visat att Burman har många genetiska problem, även om förekomsten av dessa problem varierar mellan länder. Burman i USA är historiskt känd för den autosomala recessiva kraniofaciala defekten (BHD) som utvecklats från Contemporary Burmese i USA . Burmor med detta anlag har identifierats i Storbritannien, Europa och Australien på grund av import och användning av Contemporay linjer. Det finns även andra raser som utkorsats med Contemporary Burmese som också riskerar att bära på anlag för den kraniofaciala defekten.  

Nyligen har amerikanska Burmauppfödare kunnat delta i ett organiserat projekt för hjärtsjukdomar. 

Däremot har icke-amerikanska Burmor drabbats av flera andra problem, som GM2-gangliosidos, hypokalemi, oral facial pain, diabetes, höga  triglycerider, midline defect och dermatosparaxis (Felin kutan astheni, Ehler Danlos syndrom). De genetiska mutationerna för hypokalemi och GM2 gangliosidos har identifierats , liksom kraniofacialdefekten. De genetiska testerna är  tillgängliga för att hjälpa uppfödarnas avelsarbete. Genetikstudier avseende oral facial pain, diabetes, höga  triglycerider, plattbröst och dermatosparaxis pågår i vårt laboratorium, i samarbete med andra forskare och även oberoende av andra forskare 

Våra genetiska studier har också inkluderat att undersöka populationsgenetiken hos de olika kattraserna och kattbestånden i världen. År 2007 publicerade vi den första rastudien som visade att Singapura, Burma och Helig Birma hade den lägsta genetiska mångfalden av kattraserna vi undersökte. En studie i samarbete mellan Singapurauppfödare och UC Davis Veterinary Genetics Laboratory (VGL) stödde våra resultat. Våra senaste studier visar att Burmorna utanför USA har lägre genetisk variation än de amerikanska burmorna. Vi rekommenderar starkt utparningar för alla Burma varianter, både med amerikanska linjer och icke amerikanska linjer.  

Genetiskt sett så härrör Burman från Sydostasiatiska katter. Enligt våra genetiska studier så har vi kunnat gruppera in katter från Thailand, Kambodja, Vietnam, Brunei och Filippinerna i gruppen Sydostasiatiska katter.  

 Burman anses historiskt ha sitt ursprung i Thailand. Därför rekommenderas  katter från Thailand och kanske andra regioner i Sydostasien som starka genetiska kandidater för utkorsning. Genetiska tester för färger och hälsa kan hjälpa till med val av katter som kan vara  fördelaktiga för utkorsning. Andra raser med sydostasiatiskt ursprung kommer också att vara av värde för  Burmans utkorsningsprogram som till exempel  Singapura, Bombay och Burmor från andra länder. Burmilla och Asians har korsats med Perser, som har västerländska linjer, vilket innebär att användningen av dessa nya korsningar skulle ge betydande genetiskmångfald, men de skulle bidra med helt andra rasegenskaper . Andra sydostasiatiska raser är Siames (och dess olika varianter), Korat och Helig Birma. 

 I våra olika genetiska projekt som omfattar Burmor från olika länder har vi kunnat jämföra de Burmesiska rasernas genetik regionalt. USA Burmor har hög homozygositet (0,38), vilket medför låg genetisk mångfald . Den icke-amerikanska Burman, som innefattar brittiska och australiska Burmor, har också låg mångfald och hög homozygositet (0,41), jämfört med slumpmässigt valda katter (0,04) och andra raser. När vi undersöker Burmans mångfald genom att kartlägga de genetiska skillnaderna (termed multi-dimensional scaling (MDS), finner vi att Amerikanska och icke-Amerikanska burmors DNA inte bildar kluster och de bildar oberoende genetiska grupper. Amerikanska  katter har en större spridning i sina kluster eftersom de  inkluderar Contemporary och traditionella Burmor. Burmauppfödare bör därför överväga att korsa dessa olika Burmalinjer i sitt avelsarbete för att förbättra den genetiska mångfalden. 

 Andra genetiska förhållanden hos sydostasiatiska katter inkluderar olika former av gangliosidos hos Korat och Siames, pyruvatkinasbrist hos Singapura. Vissa linjer av Helig Birma har en större risk att utveckla FIP. Sammantaget har vi fler genetikprojekt när det gäller Burmor än för någon annan ras och våra olika genetikstudier har upprepade gånger visat att Burmor, oavsett land, har den lägsta genetiska mångfalden hos alla kattraser. Ett organiserat och mångfacetterat utkorsningsgprogram för rasen rekommenderas starkt, vilket inkluderar användningen av genetisk testning och utkorsning till olika populationer och raser. 

 Vänliga hälsningar, Leslie A. Lyons,  

Filosofie Doktor 

 Vad betyder då detta? Jo att den Europeiska, Australiensiska och Brittiska Burman har 41% i inalvel! Den Amerikanska 38%. Men när man korsar dessa två olika grupper av Burmor så klumpas inte deras DNA ihop utan bildar nya oberoende kluster och att dessa två grupper kan paras med varandra i ett utkorsningsprogram. Även syskonrasen Bombay och katter från sydostasien rekommenderas att användas som utkorsning. 

Originaltext